Hallå hej allesammans!
Här har jag gått och sagt att jag har mått dåligt för att jag har tappat mig själv, men sanningen är som så att det som skrämde mig och gjorde mig deppig var att jag hade hittat mig själv på riktigt...
Det blev tufft eftersom att jag aldrig har känt så för mig själv som jag gjorde! Jag kände att jag var helt nöjd med mig själv och mitt liv... Men nu så är ju tyvärr allt det borta, eftersom att jag är tillbaka i Tärnsjö igen!
Det suger!
För sanningen är den att jag känner mig mera vilse nu när jag är tillbaka i Tärnsjö, än vad jag gjorde i Västervik...
Man säger ju att home is where the heart is, och mitt hjärta finns i Västervik! :(
Jag kände mig verkligen hemma där!
Men en sak som är bra med att jag har mått så här dåligt som jag har gjort, är ju att man får veta vilka som verkligen finns där för en... Vilka ens riktiga vänner är, dom som ställer upp i vått och torrt...
Det suger!
För sanningen är den att jag känner mig mera vilse nu när jag är tillbaka i Tärnsjö, än vad jag gjorde i Västervik...
Man säger ju att home is where the heart is, och mitt hjärta finns i Västervik! :(
Jag kände mig verkligen hemma där!
Men en sak som är bra med att jag har mått så här dåligt som jag har gjort, är ju att man får veta vilka som verkligen finns där för en... Vilka ens riktiga vänner är, dom som ställer upp i vått och torrt...
Det får räcka för tillfället... Men jag lovar att det kommer mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar