Mitt så kallade liv

tisdag 6 september 2011

Bakom masken

Hallå hej allesammans!


På utsidan kan jag skratta och le, men på insidan så gråter jag... :´(


Jag tycker att jag har blivit väldigt duktig på att hålla en sten hård fasad utåt och inte visa så mycket hur dåligt jag fortfarande mår, visst det finns dom som har genomskådat den totalt!


Men ändå, jag mår fortfarande pyton... Och det är skit jobbigt, men jag känner på samma gång att jag orkar inte gå omkring och vara ledsen längre! Även fast det är det jag är, så därför håller jag min smärta och sorg inom mig! Men det är ju inte bra det heller, så därför bestämde jag mig för att skriva det här inlägget! Så att alla vet, att allt är inte så bra som det ser ut att vara...


Ibland så kan jag känna att det är skit jobbigt att hålla humöret uppe, när jag känner för att skrika rakt ut eller bara gråta för ingenting! Bara för att jag har en jobbig dag!


Det finns ingen som kan bestämma vad jag ska känna eller vad jag inte ska känna...



Det får räcka för tillfället... Men jag lovar att det kommer mera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lite uppmuntrande ord:

Stå på dig själv, så kan du få allt vill här i livet. Då kan du även uppnå alla dina drömmar och mål. Ta ingen skit, sluta vara en slagpåse!