Mitt så kallade liv

tisdag 20 september 2011

Om sanningen ska fram II

Hallå hej allesammans!

Jag har ljugit för alla, även för mig själv... Mest för mig själv! Jag mår inte alls bättre, jag vill må bättre...

Men det känns som om det spelar ingen roll vad jag gör, för jag älskar fortfarande Mattias och jag saknar honom som bara den! Det är ett stort hål inom mig som inget kan fylla, och det gör ont som fan! Om inte så mår jag nog sämre nu än tidigare... Jag saknar honom så! :( Det värsta är ju att jag betydde inte lika mycket för honom som han gjorde för mig! Jag försöker verkligen jätte hårt för att komma tillbaka till mig själv, men det går inte... Det är någonting som håller mig tillbaka!


Jag vet inte varför jag känner att jag inte kan visa att jag mår så här dåligt för? Vad skäms jag för egentligen? Vad ska jag göra?


Jag älskar honom <3


Jag får panik när jag tänker på hur jag ska leva hela mitt liv utan honom, för jag känner så himla starkt att vi hör ihop! Att det är han och jag för alltid... Inge illa menat gemetmot någon men det är ingen som förstår vad jag känner för Mattias, och hur starka mina känslor är!

Det är ju till och med så att inte jag förstår det ibland! Tänk att en person kan ha en sådan stor inverkan på en annan... Jag älskar verkligen den mannen! Varför gör det fortfarande lika ont? Varför saknar jag honom fortfarande? Varför känns mitt liv så tomt utan honom?


Den kärlek som jag känner för Mattias är verkligen äkta! Och den gör så ont! Jag vill inte ha det så längre, men jag kommer inte vidare...

Och de få timmar som jag lyckas sova varje natt, så har jag samma dröm om och om igen... Det är att han kommer och ringer på min dörr! Skulle den drömmen bli sann så skulle jag vara världens lyckligaste!


Men jag antar att det är väl en sådan dröm som aldrig kommer att slå in...


Är det inte meningen att man ska vilja leva för sin egen skull? Varför vill inte jag det? Varför känns det som om jag inte har något som är värt att leva för? Men på samma gång som jag känner att jag inte orkar leva längre, så känner jag att jag orkar inte göra något åt det!


Dagen då du dumpade mig, så förlorade jag allt känns det som! Jag förlorde lusten att leva! Jag förlorade min STORA kärlek... Jag förlorde mig själv! Och jag vet inte hur jag ska komma tillbaka, om jag någonsin kommer att lyckas med att komma tillbaka... Jag älskar dig mer än någon eller något annat på denna jord! <3


Det får räcka för tillfället... Men jag lovar att det kommer mera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lite uppmuntrande ord:

Stå på dig själv, så kan du få allt vill här i livet. Då kan du även uppnå alla dina drömmar och mål. Ta ingen skit, sluta vara en slagpåse!