Helt upp och ner

Hallå hej allesammans!

Min dag!

Tänk att ett enda samtal kan göra så mycket, allt inom mig blev helt bort blåst och det blev jätte jobbigt i mig... Har gråtit sen jag avslutade samtalet... :( Så nu är jag helt snurrig i huvudet igen... Minnet bara försvann... Allt blev helt upp och ner, hatar det!

Åter igen så står man här sviken och med tårarana rinnande längst med kinderna, jag borde ju vara van vid det efter allt med M... Trodde inte att du var så, men det är tydligt det... Eller det är väl kanske inte killarna som det är fel på, det är väl mig som det är fel på!



Borde ha förstått att dagen skulle sluta så här, när den började som den började... Usch vad jobbigt allt är igen! Har spenderat nästan hela dagen på soffan med tårarna rinnandes längst mina kinder efter samtalet i morse...




Jag har alltid haft svårt för att lita på folk, men nu är det värre än värst... Du knäckte mig totalt med alla dina tomma löften, det har verkligen satt djupa spår i mitt hjärta och själ! Så den kille som vill ha med mig och göra, måste verkligen ha tålamod!

Det känns som om jag står och dunkar huvudet i väggen och att jag inte kan sluta, så jag skallar huvudet blodigt... Vad är det för fel på mig? Varför utsätter jag mig själv för detta? När jag ändå vet hur det kommer sluta varje gång! Varför tror jag att det ska bli annorlunda "nästa" gång?! Det har ju inte blivit det tidigare så varför skulle det någonsin hända?

Nu är jag tillbaka på ruta ett igen iaf... :`(

Den senaste tiden så har jag fått höra mycket om att jag är nedvärderande mot mig själv och att jag är en väldigt vacker tjej och att jag ska ta större plats än vad jag gör... Så jag har funderat lite på det och jag kanske är väldigt grym och elak mot mig själv?! Och jag kanske måste vara lite snällare mot mig själv... Men det är ju lättare sagt än gjort!

Jag vet inte hur jag ska kunna vara snällare mot mig själv, när det känns som om allt jag gör bara blir fel... Försöker jag ta större plats så är det fel?! Vet inte hur eller vad som jag ska göra...

För feg!

Jag har under dagen kommit fram till att jag är för feg för att säga vad jag tycker och tänker... Och det är väl det som förstör så mycket för mig själv! Men jag är så rädd att det ska bli tjaffs och en massa bråk att jag håller hellre mina tankar inom mig... Och då till slut så bubblar det över, och jag blir deppig och förstör allt för mig själv... :(

Och på samma gång så låter jag ju folk trampa på mig, och jag låter dem även använda mig som en slagpåse... :( Varför gör jag så mot mig själv? Varför? Jag vet ju vad jag tycker och tänker, varför kan jag inte bara säga det till folk? Jag förstör ju bara för mig själv, när jag håller tyst! Det har väl med det faktum att jag vill inte ta för stor plats, och jag vill inte vara en börda för någon!

Varför ska jag alltid vara snäll och ställa upp, när jag ändå inte får något tillbaka?



Det får räcka för tillfället... Men jag lovar att det kommer mera.