Hallå hej allesammans!
En sak jag kan känna är att jag hyser väldigt mycket agg och ilska gentemot mina föräldrar, missförstå mig rätt. Jag älskar mina föräldrar! <3 Men ibland så blir det bara lite för mycket. Men det är iaf några små grejer det senaste året... Som när jag precis hade flyttat ner till Västervik, så kändes det som om dom försökte ge mig dåligt samvete för att dom fick städa och klippa gräset själva. Men det som gjorde att det började bli riktigt jobbigt, var när jag tog ner Diego. Då när man pratade med dom, var det bara hur jobbigt det var för pappa. Att han saknade Diego och att han inte kunde sova för att det var så tomt utan Diego. Det fick ju mig att må hur dåligt som helst, tror ju inte att dom gjorde det medvetet. Men men... Som jag sa tidigare, jag älskar mina föräldrar.För utan mina föräldrar så skulle inte jag finnas. Men jag önskar att dom kunde behandla mig lite mera som dom behandlar mina systrar.Jag vet att jag mår dåligt, men det blir inte bättre för att dom kväver mig. Allt jag vill är att dom ska ge mig få lite andrum! Och få vara för mig själv och göra vad jag vill och känner för utan att dom ska vara på mig hela tiden. jag vill att dom ska låta mig få vara mig själv, utan att få mig att må dåligt för det.
Allt jag vill är att dom ska ge mig samma respekt och kärlek som dom ger mina systrar.
Plus att det känns som om att alla tycker att jag ska må bra nu när jag är "hemma" i Tärnsjö igen, men så är det inte för sanningen är den att jag hatar Tärnsjö. Har aldrig känt mig så hemma som jag gjorde i Västervik. Hela mitt liv i Tärnsjö har ju varit ett helvete, jag kände ju en sådan enorm lättnad när jag flyttade, men så nu är jag tillbaka igen. Och jag har aldrig mått sämre än vad jag gör nu. :´(
Jag älskar dom jätte mycket, men jag vill att dom ska behandla mig lite mera som dom behandlar mina systrar. (Det är inte det att jag inte uppskattar allt som mina föräldrar har gjort för mig, men jag vill att dom ska låta mig få vara min egen individ.) Jag är inte som mina systrar, men jag vill att dom ska stötta mig och finnas där för mig på samma sätt som dom finns där för mina systrar. Utan att kväva mig!
Men trotts allt så älskar jag dem jätte mycket!
Det får räcka för tillfället... Men jag lovar att det kommer mera .
Allt jag vill är att dom ska ge mig samma respekt och kärlek som dom ger mina systrar.
Plus att det känns som om att alla tycker att jag ska må bra nu när jag är "hemma" i Tärnsjö igen, men så är det inte för sanningen är den att jag hatar Tärnsjö. Har aldrig känt mig så hemma som jag gjorde i Västervik. Hela mitt liv i Tärnsjö har ju varit ett helvete, jag kände ju en sådan enorm lättnad när jag flyttade, men så nu är jag tillbaka igen. Och jag har aldrig mått sämre än vad jag gör nu. :´(
Jag älskar dom jätte mycket, men jag vill att dom ska behandla mig lite mera som dom behandlar mina systrar. (Det är inte det att jag inte uppskattar allt som mina föräldrar har gjort för mig, men jag vill att dom ska låta mig få vara min egen individ.) Jag är inte som mina systrar, men jag vill att dom ska stötta mig och finnas där för mig på samma sätt som dom finns där för mina systrar. Utan att kväva mig!
Men trotts allt så älskar jag dem jätte mycket!
Det får räcka för tillfället... Men jag lovar att det kommer mera .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar